Kap 8 Del 1 av 2

Nialls Perspektiv:

 Några veckor senare....

Jag vaknar av att någon tar mitt täcke... VAFAN ÄR DET NÅGON I MIN SÄNG!!!!!

Jag slår snabbt upp mina ögon och får se en sovande Robin.

Haha nu fattar jag hon är tjuven och det går inte ostraffat.

-Hey!Skriker jag och hon rycker snabbt till men får inte den reaktion som jag trodde jag skulle få utan hon tar täcket och går ut ur sov rummet.

Jag går efter ut och säger:

-Hey! Jag vill ha tillbaka den där!

-Ta den då!Muttrar hon surt och kastar täcket på mej.

-Jag vill ha tillbaka det nu! Säger jag.

-Men du har ju fått täcket! Säger hon irriterat.

-Det är inte täcket jag pratar om. Säger jag och ler.

-Men vad vill du ha då!? Frågar hon retligt.

Haha hon fattade!

-Dej! Säger jag och kastar mej över henne och lyfter henne till sov rummet.

-Och vad hade du menat vi skulle göra här! Säger hon fortfarande med retlig ton.

-Jo, jag tänkte lite sånt här!Säger jag och börjar kyssa henne.

Louis Perspektiv:

Jag tar med mej filmerna som bestämmt och går mot Nialls hus.

När jag är framme skiter jag i att knacka och går in det första jag hör är Robin som säger:

-Vad hade du menat att vi skulle göra här!

Men retlig röst. Haha nu ska jag allt retas lite jag går mot dörren och öppnar den på vid gavel och skriker:

-NI ANVÄNDER VÄLL SKYDD!?

Hehe...Och som väntat hör jag ett.

-LOOOOUIS DU FÅR TRE SEKUNDER ATT SPRINGA SEN ÄR DU DÖD!!! Av Niall.

-ÄLSKAR DEJ OCKSÅ NIALL!!!Skrike jag tillbaks!

-----------------------------------------------

Jag vet att det är kort men just nu är jag jätte trött och det blir fler delar!

7 Kap

 

Robin Perspektiv:

 

Jag vaknar upp av att solen sticker i ögonen på mej.

Jag reser mej upp och seriöst jag har blivit en zombie men det kan nog en dusch ordna. Det en dusch inte kan ordna upp är mitt liv...Mitt ex är en idiot och min pappa bryr sej inte om mej...och jag har en bror som ja, är lite som han är...

Jag går in i duschen och låter vattnet skölja över mej när jag kommer ut har jag ett dilemma batman tröjan eller superman tröjan.

Det slutar iallafall med att jag tar på mej batmen tröjan och ett par spets taits.

Jag tar min svarta handväska och går ut.

Jag vet inte vart jag ska ,men en sak är säkert bort från hotellet jag är sååå trött på det. Det börjar durra i min väska och jag tar upp den ringande mobilen...

-Hallå?Säger jag.

-Jo hej jag från sjukhuset är du Robin House? Frågar rösten på andra änden.

-Ja vad gäller saken? Fågar jag det kan ju inte vara bra precis.

-Jo din bror David House hittades död i hans lägenhet igår.Säger hon.

Det kan inte vara sant när jag just trodde att man inte kan ha mer otur dör min bror...men jag gråter inte för min bror förlorade jag för länge sen.

-Hur dog han...? Frågar jag stelt.

-Ihjäl knarkad. Svarar hon.

Nu fattar jag ingenting jag trodde han skulle bli glad när jag stack och så börjar han med droger. Igentligen kanske han hade en chans som jag förstörde när han drog...jag visste det i slut ändan är allt mitt fel!

Det var inte han som skulle dö det var jag! Så varför står jag bara här?

Jag går mot ett ställe jag sett en rälls när jag kommit en bit på vägen hör jag ett  tåg. Ja, jag kan inte vara långt borta.

När jag kommer fram till rällsen går jag fram och ställer mej.

Borde jag göra det här?

Ja det var jag som skulle dö in David.

Är det här rätt sett?

Längre hann jag inte i mina funderingar förns jag ser tåget som kommer imot mej. Helt plötsligt känner jag en knuff i sidan sen ligger jag på marken och ser tåget åka förbi.

-VAFAN JAG VILLE DÖ FATTA INTE LEVA DET VAR MITT FEL MITT FEL HÖR DU DET!Skriker jag ut i luften.

-Varför? Varför du har inte gjort något och du har ett långt fint liv framför dej. Hör jag NIALL!? säga.
-För vad har jag att förlora jag har inget hem, min pappa bryr sej inte i mej och nu är min bror död och det är mitt fel! Fattar du! Jag flyttade när han behövde mej! Skriker jag på honom.
-Jo du har mycket att leva för du kan skaffa ett jobb, och du kan bo hoss mej. Säger han då.
-Fördet första vad kan du säga varför! Varför ska jag leva!? Skriker jag.
-För att... för att jag tror jag älskar dej. Säger han då.
-VA!
-Jo jag gillar dej du får inte dö jag vet att du inte känner lika dant men snälla. Säger han tyst.
Och jag gillar honom inte eller? Om jag tänker efter så han är ju ganska söt och han räddade mej och dom där ögonen...VAFAN JAG GILLAR HAN TILLBAKS!
-Förlåt... Säger han och gå.
Jag börjar springa efter honom tar tag i hans arm vänder honom om och låter mina läppar möta hans...
-------------------------------------------
Jag det var det här kapitlet jag nu börjar det hända lite saker!

Kap 6

Robins Perspektiv:

Jag vill inte se honom! Han tog allt ifrån mej mamma, David och tryggheten. Nu litar jag bara på Eleanor och Nick min andra bästis som flyttade till Mullingar.

Gud vad jag saknar honom!Jag har känslor för honom det har jag alltid haft!

Det var därför Mike oftast gjorde hämska saker mot mej för han var svartsjuk.

Jag tittar ner på min tatuering som jag gjorde med  Nick det är det enda minnet jag har kvar av honom resten slängde Mike.

Någon stans i tankarna på Nick somnar jag.

***

Jag vaknar av att solen letat sej igenom persigenen.

*RIIIIIIIIING!*

Min telefon nej inte nu!

-Ja hallå det är Robin. Svarar jag trött.

-Robin hej! Hör jag TAYLOR!? säga?

-Ja...vad vill du?Frågar jag.

-Jag fick hör att du är i London! Ska vi hitta på något! Säger han glatt!

-Visst låt mej duscha först möt mej utanför hotellet. Säger jag.

-BOR DU PÅ HOTELL!? Frågar Taylor förvånat.

-Japp men råkar du veta någon lägenhet så gör jag inte det länga till. Säger jag surt.

-Nja faktiskt inte men är det ockej om en av min polare kommer med?

-Visst då ses utan för! Säger jag.

-Vänta vilken hotell! Frågar Taylor.

Jag rablar namnet och går in i duschen.

När jag går ut sätter jag på mej en mörkblå magtröja och ett par shorts.

Sen går jag ut till Taylor.

Han och hans kompis står med ryggen mot mej så jag bestämmer mej för att busa lite.

Jag går fram och snättar till Tay rumpa han hoppar till och vänder sej om.

-ROOOBIN!

-Din min... hahaha...obeskrivlig..haha!Får jag fram mellan skratten.

-Vad gjorde du? Frågar en röst jag hört förut men kan inte sätta fingret på vart.

-Hon slog mej på rumpan! Säger Tay surt.

-Jag trodde du skulle gilla det...Säger jag oskyldigt.

-Det gjorde jag inte !Säger han änn surare.

-Ja jag märkte det.Fnissar jag fram och nu skrattar även hans kompis.

-Det här är Nick förresten.Då kommer jag på det, det är Nick min Nick.

Minnenrna fårslar över mej!

2009

Vi sitter mitt imot varandra...

-Nick du får inte åka! Utbrister jag!

-Jag måste. Säger han och nu kan jag inte hålla tillbaka tårarna.

Jag kastar mej om han hals!

-Jag älskar dej! Säger jag det är något vi aldrig sakt vi har sakt att vi gillar varandra mer än vänner men inte att vi älskar varandra.

-Och jag älskar dej! Säger han och kysser mej.

2012

-Din jävel jag älskade dej och bara åkte och sa att du hittat något annan! Skriker jag och ger Nick en örfil!

-Men vad skulle jag göra vara tillsammans med någon som bor flera mil bort!Skriker han tillbaks.

-Du kunde ha försökt!Säger jag mej kall röst vänder på klacken och springer iväg.Jag orkar inte mer! Alla jag sörgt kommer och krossar mitt hjärt om och om igen. Helt plötsligt ligger jag på backen FAN! jag hade sprungit in i någon IGEN!

-Förlåt! Hör jag Niall säga NEJ inte Niall IGEN!

-Se dej för! Säger jag och reser mej upp.

-Åh Robin jag är så ledsen han sa att du ljög och...

-Jag skiter i om du är ledsen okej! Skriker jag och springer in på mitt hotell!

-----------------------------------

Ja jag vet att jag skriver korta kapítel men jag har väldigt dålig insperation SORRY!

:'C



Kap 5

Robins Perspektiv:

Jag och Eleanor gick mot flygplatsen.

-Där är dom! Säger hon och pekar på LOUIS!? NEEE DET FÅR INTE VA SANT!

-Nej nej nej säg inte att det är dom. Säger jag och El tittar konstigt på mej.

-Vadå dom är jätte snälla! Säger El och jag börjar backa.

Hopppas dom inte ser mej hoppas,hoppas!

Louis vänder sej om och springer fram till El och kysser henne.

-Det här är Robin min bästa vän! Säger hon och leendet försvinner på Louis ansikte.

-Jag vet.Snälla säg att du skojjar! Säger han och El tittar sårat på Louis.

-Det där var inte snällt vad har hon gjort dej! Säger El argt.

-Hon dumpade Nialls kusin utan andledning! Säger han ochdet kokar i mej.

-Du fattar väl att det inte var utan andledning han låg mej någon och fick Hiv jag tyckte bara att det var sista gången han sårade mej sorry! Skriker jag och får VÄLDIGT många blickar på mej.

-Robin hallå du jag är ledsen men jag hade inget val. Hör jag Paul säga.

Jag vänder mej mot honom och säger:

-Man har alltid ett VAL! Säger jag och går iväg eller rättare sakt springer.

Nialls Perspektiv:

-Vad var det där om? Frågar jag Paul.

-Det där var min dotter. Suckar han fram.

Nu stirrar alla på Paul.

-Du har en dotter? Frågar Louis.

-Ja jag och hennes mamma skilde oss och hon och hennes bror David bodde där.Men deras mamma tog visst själv mord och hennes bror super över någon El som lämnade honom för någon annan det var det hon sa. Säger Paul mellan tänderna och stirrar vi om möljigt ännu mer.

-Nej inte David. Suckar Eleanor.

-Känner du honom? Frågar Lou.

-Jag är den "kända" El...Säger hon då.

Nu gapar vi ochså.

-Jag måste gå efter Robin och våga inte säga ett dummt ord om henne! Säger Eleanor och springer efter Robin.

-Han berättade inte att han hade gjort så han sa bara att han snackat med en annan tjej och att hon bara ljög. Säger jag tyst jäkla Mike.

Eleanors Perspektiv:

-ROOOOBIN!!! Ropar jag och spring mot hotellet hon berättade hon bodde på.

När jag kommer till lobbin får jag se henne sitta snyftande på en bänk.

Hon hade ramlant och skrapat upp benet men jag är ganska säker på att det inte är därför hon gråter.

-Robin jag är så ledsen Jag vet inte vad som flög i Lou han brukar inte va sånn! Säger jag och sätter mej brevid henne.

Precis då kommer Paul genom dörren.

-Robin du jag vet att det var dummt men jag hade inte tid för ett barn! Säger han desperat.

-Du har inget att vara ledsen för du är inte min pappa en pappa bryr sej vilket du inte gör och det är därför jag hatar DEJ! Säger hon men kall röst jag har aldrig hört henne prata men den tonen.

-Så gå härifrån jag vill inte se dej! Skriker hon och går men haltande steg mot hissen...

------------------------

Sorry jag vet att det är kort men det är alltid något!;)



Kap 4



Robins Perspektiv:

***

Nu när jag gått av planet måste jag ringa "pappa" Paul (han har aldrig varit som en pappa för oss) för han inte svara när jag var vid flygplatsen!

-Kom igen Paul svara! Utbrister jag.

-Robin? Säger en bekant röst bakom mej.

-Paul vad gör du här jag har inte ringt dej en! Säger jag iriterat.

-Jag skulle hämta upp killarna....Och frågan är vad gör du här!? Frågar han.

-Ja allt snurrar runt "killarna"! Och jag årkade inte med David efter El. Suckade jag fram.

-El? Frågar han.

- Eleanor Davids ex hon som flytta hit till någon kille! Säger jag. Jag saknar henne sjukt mycket hon var min bästa vän.

-Henne vet jag inget om...Eller jo men det är ju Lous El! Säger han.

-Han berättade väl inte och nu har blivit alkolist eller nåt och jag årkar inte att han kör med mej mer iallafall kan jag bo hos dej annars får jag bo på hotell! Frågar jag.

-Alkolist!? Öhh...Men din mamma då! Frågar han då vad trodde jag att han skulle vilja ha mej här NO WAY.Bara av tänka på mamma gör mej tårögd.

-Han berätta inte det heller då ska jag berätta för dej. Mamma begick självmord när du gjorde slut och jag och David fick bo i en sunkig lägenhet men du brydde dej ju iallafall inte! Och förlåt för den dumma frågan du har ju aldrig brytt dej förut så varför skulle du göra det nu SKIT I DET DIN SJÄLV UPPTAGNA SKITSTÖVEL!Skricker jag väder mej om och springer rakt in i NIALL!?

-Move now. Morrar jag fram och springer iväg efter att han flyttat sej. Hur kunde jag va så dum hur kunde jag tro att han brydde sej... Tårar strömmar ner för mina kinder när jag kommer till närmaste hotell.

-Skulle jag kunna få ett enkel rum? Frågar jag hon i reseptionen.

-Ja visst och du heter? Frågar hon.

-Robin House. Säger jag. Varje gång jag säger det kommer tankarna tillbaks till skoltiden när alla retade mej för att jag hete House men jag kaxade upp mej och snart såg alla upp till mej.

Att heta House var jag stolt över det var min mammas efternamn det är iallafall jäkligt mycket bättre än Higgins. Jag gick in på mitt rum och gick ut på ballkongen. På gatan var allt i full gång. Jag tog tag i en hårslinga och märkte att det var dax att klippa mej. Lika bra att göra det nu. Jag tog min väska och gick till frisören jag hade sett när jag gått till hotellet.

-Hallå finns det tid för en klippning nu? Frågade jag hon som stog i kassan.

-Visst. CARLY VI HAR EN KUND! Skrek hon. Snart kom en tjej mej sax i ena handen in.

-Vad? Frågade hon.

-Du ska klippa en kund NU.Säger hon i kassan.

-Okej. Någon aning om hur du vill ha det? Frågade Carly.

-Jag ska nog bara ta bort det slitna och kanske dipp day. Säger jag.

-Okej då sätter vi igång. Säger Carly.

***

När jag hade blivit klar gick jag och betalade men när jag gick utgenom dörren sprang någon rakt in i mej...

-Se dej för. Snäste jag.

-Sorr ROBIN! Säger en röst som jag väl känner igen.

-ELEANOR! Jag har saknat dej sååå mycket vad gör du här!?Frågar/Skricker jag.

-Jag ska möta Louis på flygplatsen.Men den stora frågan vad gör du här!?Frågar El .

-David liksom...började dricker när du stack... Säger jag tyst.

-Idiot.Hör jag Eleanor mumla.

-Han älskade värkligen dej bara så du vet. Säger jag försiktigt.

-Nu pratr vi inte óm det vill du träffa Lou? Frågar hon.

-Ja han värkar som en bra kille. Säger jag om vi börjar gå mot flygplatsen.

---------------------

Sorry jag vet att det är kort men jag kan inte göra så långa varje dag!

Jag är inte så bra på att skriva och humöret är inte på topp!:(

Kap 3

Robins Perspektiv:

-Sorry för det där... Säger jag till Taylor som står med pannan i djupa veck.

-Det är inte ditt fel. Men vem var det...?Frågar han.

-Mike min förra pojkväns kusin...Svarar jag.

-Men jag går hem nu men jag ringer dej imorn vi kanske kan hitta på något?Frågar jag.

-Nja jag ska hem till London då...Säger han ledsamt.

-Det är ju inte ditt fel att du inte bor här och jag kanske kommer och hälsar på nån dag! Säger jag och börjar gå.

***

Jag kommer in i lägenheten och ser David min älskade bror men en av sina "kompisar" sitta och larva sej dom har vell drukit som vanligt...David har inte varit sej själv senn El gjorde slut med honom för en annan och flyttade till London...

-David du måste sluta dricka det är inte bra för dej! Säger jag men han och hans kompis bara skrattar.Jag orkar inte lägre!

-Skärp dej David jag vet att du älskade El det är därför du måste gå vidare annars kanske du förlorar mej med! Försöker jag.

-Du skulle aldrig dra du har den där patetiska pojkvännen här. Säger han och skrattar.

Nu skrattar jag också men helt utan humor!

-Den skiten låg med någn slampa och fick Hiv så det finns ingen patetisk pojkvän så nu drar jag fatta! Skricker jag och går till mitt rum och packar... Nu har jag bara ett problem jag måste till Justine hon har min mobil och väska.

Jusines Perspektiv:

Niall ringde och sa att han hade hittat Robin på Starbrucks med en kille...de låter inte som Robin.

Helt plöstligt ringer det på dörren jag går och öppnar dörren där står Robin med tårar som sprutar.

-Men hjärtat då... Säger jag och drar in henne i en kram.

-Jag....sss..sska...åå åka...till ppp...pappa. Får hon fram mellan snyft och hulkningarna.

 Då ser jag att hon har väskor med sej...

-Varför? Frågar jag.

-J jjj ja årkade inte... Får hon fram. Då ser hon att killarna är här hon tar ett djupt andetag och säger:

-Får jag bara min värska så jag kan ringa Paul så han kan hämta mej. Säger hon kyligt och om blickar kunde döda skulle Niall vara död nu.

-Visst men du får stanna... Säger jag försiktigt.

-Inte med dom i samma stad. Säger hon med ännu kyligare röst och pekar på Niall och Mike.

Mike går fram två steg och säger:

-Förlåt mej Robin snälla...Längre hinner han inte innan Robin avbryter honom.

-Ge mej bara min väska. Säger hon så hårt att jag nästan blir rädd. Och stackars Mike som blir totalt ignorerad jag ser hur någon briter i honom och han börjar gråta. Jag ger henne väskan tar mod till mej det är alltid svårt att bråka med Robin och säger:

-Det där var inte snällt jag vet att han gjort något dummt med det där var att gå över styr!Säger jag.

-Över styr skulle inte tro det jag anförtrodde honom med saker jag inte sa till någon men han berättade men jag förlät honom han hånglade upp det jag förlät er! Och så har jag det jobbit med min bror och ingen av er bryr er och jag ska förlåta glöm det! Skricker hon tar sin väska och går här ifrån. Och nu gråter även jag...

------------------------

Sorry för kort kapitel men jag känner inte jätte mycket för att skriva!

Och jag vill beomusäkt föratt det inte är så bra. Sorry! :(

Kap 2

      Robins Perspektiv:

Han måste skämta!Just nu kan jag inte se honom jag ställer mej upp och börjar gå.

Men jag hinner inte långt han tar tag i min hand jag tittar upp och få se Mike med tårar i ögen!

-Snälla förlåt mej jag älskar ju dej och det är faktisk inte mitt fel att jag fått Hiv! Säger han desperat! Jag känner hur ilskan bubblar upp i mej.

-INTE DITT FEL!INTE DITT FEL VAR DET MITT MENAR DU VAR DET JAG SOM SA ATT DU SKULLE LIGGA MED SLAMPAN ELLER! SKULLE INTE TRO DET VA! Skricker jag.

-Men det var ju inte så jag menade... Säger han då.

Jag åt mej min hand och i bara farten ger jag honom en örfil det var inte flanerat men det kändes bra! Jag vänder på klacken och springer i väg för han har inte rätt att se mina tårar!

Jag springer och springer jag har ingen aning om vart bara bort, bort från honom!

Tillslut årkar jag inte mer jag är på någon gata jag inte känner igen typiskt mej när jag väl sitter i skiten ska jag begava mej i den!

På andra sidan står en kille med huvudet neråt han kanske kan hjälpa mej!

Jag tårkar tårarna tar ett djupt andetag och börjar gå mot honom.

-Hej jag är lite vilse har du någon aning om var vi är? Frågar jag försiktigt.

Han lyfter upp huvedet och leer mot mej leendet försvinner när han ser att jag gråtit.

-Har det hänt något? Frågar han.

Ja vad ska jag svara på det? Ja min pojkvän har legat med någon annan och fått Hiv!Nja det skulle inte sluta så bra.

-Nej inget men vet du var vi är? Svarar jag tyst.

-Okeej...Öm hehe jág vet liksom inte heller var vi är... Säger han och kliar sej i nacken.

Fuck hur gör jag nu jag har glömmt min mobil hos Justine ja de är vell bara att knata mot det hållet jag tror jag kom ifrån.

-Tack så mycket iallafall... Säger jag och börjar gå.

-Vänta vart ska du? Frågar killen.

-Försöka ta mej hem.

-Får jag föja med?Taylor förresten! Säger han.

-Okej jag heter Robin.

Vi börjar gå och jag hade för en gångs skull har jag lite tur jag kan skymta stan där borta!

-Där är stan! Säger jag och pekar mot byggnaderna.

-Men som tack för hjälpen får man bjuda på en caffe kanske? Frågar Taylor försiktigt.

Hmm Justine är nog orolig men just orkar jag inte bry mej.

-Visst! Säger ja och leer.

Nialls Perspektiv:

Vi har letat överallt men vi kan inte hitta henne någonstans stakars Mike är helt förstörd han som intalede sej att det var det rätta och berättade vad som hänt!

-Det är ingen ide hon kommer när hon kommer jag vet inte hur ni gör går iallafall till hotelet! Hör jag Harry säga.

-Du har rätt. Säger jag och börjar gå med honom mot hotellet.

När vi går förbi starbrucks ser jag Robin som sitter och skrattar WHAT!?

Jag går in och springer fram till bordet där hon sitter!

-Fattar hur vi har letat efter dej Mike är helt förstörd vad gör du här!?

Frågar/ Skricker jag.

-Mike kan ta sej i arslett och jag går vart jag vill och vad ni har gjort angår inte mej. Säger hon kyligt. WOW vad hände med den snälla tjejen Robin!?

-Men hallå! Mike är din pojvän! Utbrister jag!

-Var min pojkvän och han brydde sej inte när han låg med den där slampan eller hur!? Skricker hon tillbaks!

Inte förn då ser jag killer som sitter mitti mot henne och glor på oss med ögon stora som tefat.

-Och vem är han! Frågar jag och pekar på killen!

-Taylor en snäll kille till skilnad från dej! Svarar hon argt!

-Så bara för din kille gör ett litet minstag går du till en annan kille! Ryter jag .

-Han är en VÄN! Säger hon reser sej upp tar Taylors hand och går iväg!

-VÄLDIGT MOGET! Skricker jag efter dom.

Jag går genom dörren och känner massa blickar på mej hehe just ja vi hade publik...

När jag kommer ut står Harry och bara stirrar på mej!

-Ja så kan man ju också göra... Säger han efter en sund.

-----------------------------

Ojoj lite mer drama där va!

Hehe mer får ni veta senn!

Kap 1

Robins Perspektiv:

-JUSTINE! Kom igen vi ska till stranden idag hur lång tid kan det ta! Utbrister jag.

-Sorry men jag försov mej okej jag vaknade nyss och jag kan inte hitta kläningen jag ska ha!

Skriker hon tillbaks. 

-Men den är ju här!Säger jag och håller upp den ljusrosa klänningen.

-Jaha! Säger Justine och kommer ut från sovrummet.

Och hon har en lika dan bikini som mej eller inte lika dan hennes är randig och min är hel vit!

-Vi kommer vara såå lika ingen kommer veta vem som är vem! Säger Justine.

Och ja vi är lika vi brukar skojja och säga att vi är enäggstvillingar för det enda som siljer oss åt är att jag har en persing i naveln och har bruna ögon! Och nu ska vi ha nästan lika dana kläder!

-Okej jag är klar nu går vi! Säger Justine som ÄNTLIGEN är klar!

Stranden ligger typ tjugo meter ifrån Justines hus så vi är där på nolltid!

-Kan du se Mike? Frågar jag Justine.

Jag kan liksom inte låta bli jag vet att hon tycker det är jobbit att jag håller på sådär men jag kan inte rå för det jag gillar han så mycket!

-Ja han sitter där borta med några andra grabbar! Säger hon trött.

Som sagt sitter Mike med några killar som sitter med ryggen mot oss.

-Mike jag har saknat dej! Utbrister jag och spinger mot honom så fort han ser oss flyger han upp möter mej i en kram.

-Och jag har saknat dej snygging! Sägen han och kysser mej!

Iiiih vad jag har saknat dom här kyssarna när han var i spaninen.

Mitt i kyssen hör ag ett klick och vänder mej om där Justine står med en kamera i handen.

-Ni var ju så söta jag kunde inet låta bli! Säger hon till svar åt min frågade blick.

-Hm hm! Säger e av killarna som vi helt glömmt bort!

-Åhh hehe sorry...Det här är min kusin Niall från Irland och hans vänner! Säger Mike!

-Okej hej jag heter Robin!

-Jag heter Justine och vad heter ni? Frågar Justine.

-Jag är Niall! Säger den snygga blonda!

-Jag är Liam! Säger den brunhåriga!

-Zayn!Säger han i svart hår!

-Jag heter Harry!Säger den med lockit hår!

-Louis den bäste här! Säger ja Louis!

-Jaha jag vet inte vad ni latingar ska göra jag ska iallafall bada! Säger jag och sliter av mej klänningen.Alla killarna stirrar på mej jag hade vell inte glömmt bikinin jag kollar försiktigt ner och nej den var på.

-Hallå jorden anropar vad hände!? Säger jag och drar med handen framför Mikes ansikte!

-Öhh inget snygg mage bara! Säger Mike!

-Se men inte röra! Säger jag och springer förbi Mike som va påväg mot mej!

-Så jag får inte kyssa min tjej! Utbrister Mike.

-Nix! Säger jag och går fram till honom!

-Men jag kan kyssa dej! Säger jag och hånglar upp han.

-Skaffa ett rum! Hör jag Niall säga!

-Sorry glömde kondomern hemma!Men annars! Säger Mike mot mina läppar! Och jag kan så klart inte låta bli att skratta åhh jag hatar mitt skratt!

-Sisst den i är en rutten banan! Skricker jag och dyker i vattnet!

Mikes Perspektiv:

Hur ska jag säga det jag älskar henne därför måste jag säga det eller? Skärp dej Mike det är klart!

-Robin öhh kom ett tag jag måste prata med dej! Säger jag och hon tittar oförstående på mej.

-Okej...Säger hon och går upp efter mej.

Jag sätter mej på en bänk och klappar bervid mej hon fattar vinken och sätter sej.

-Jo det är så här att jag och Niall gick och firade att han kommit och jag blev liksom full jag minns ingenting jag vaknade upp brevid en tjej i min lägenhet och nu visar det sej att hon gav mej...Hiv...Säger jag. Att jag vågar...Jag tittar sakta upp på Robin som bara stirrar rakt fram det här kan inte vara bra...

Justines Perspektiv:

Jag vänder huvudet mot Robin och Mike och ser att Robin sitter och stirrar rakt fram med tårar i ögonen det ser ag enda här i från.

Niall som märkt att jag inte lägre skvätter vatten på honom tar mitt exempel och tittar på Robin och Mike.

Helt plöstligt reser Robin sej upp och går iväg men hon hinner bara två steg innan Mike tar hennes hand och säger något!

Robin min förvrid och hon skricker något ger honom en örflil och springer iväg.

Inte förn då reagrar jag och springer efter!

-------------------------------------

Vad kommer hända?

Förlåter Robin Mike?