Kap 13

-Det är Niall han försökte ta självmord! Säger jag och nu gråter hon om möljit ännu mer men jag gråter också!

***

-LOUIS HUR ÄR DET MED HONOM! Skriker jag när vi kommer fram!

-Vi vet inte...Säger han dystert.

En doktor kommer in och säger:.....

-------------------------------------------------

Robins Perspektiv:

En doktor kommer i och säger:

-Han klarade sej tyvärr inte jag är så ledsen... 

Det känns som om någon tagit mitt hjärta slitit ut det kastat det i marken och trampat på det... Mina ben börjar röra sej själv jag kan inte styra längre...Mina Niall min fina Niall jag som trodde att när han dog skulle vi vara gamla och ha barn och barn barn. Nu finns han inte mer jag kan inte fatta det min fina söta rara Niall...

Mina ben stannar och jag står utan för hans lägenhet eller det som var hans lägenhet...Jag går in i trapphuset upp mot dörren som leder till så många minnen...

Jag går in och blir attakerad av Niall doft men jag gråter inte jag kan inte att gråta är så litet jag vill göra något som skulle göra honom stolt.

Men hur jag kunna leva utan honom det går inte... Jag går in i badrummet och får se massa piller på golvet samt ett brev med mitt namn på. Jag tar upp det och öppnar långsamt...

Robin snälla förlåt mej men jag kan inte leva utan dej... Och jag gjorde något dumt och  nu kan jag inte ta dej tillbaka...Jag älskar dej föralltid din Niall...

Står det och jag får en ide tänk om himlen finns det finns ju ingen stor risk för det men om skulle jag få träffa Niall... Jag vet att han inte skulle vara stolt över mej om jag tog livet av mej men jag kanske får träffa honom...Jag tar upp pillerna och för dom mot munnen... 

-Nej Robin din tid är inte nu... Hör jag Niall!? säga.

-NIALL! Skriker jag.

-Ja,det är jag men jag kan inte stanna länge men du får inte dö fattar du, du får inte! Säger han och jag får syn på en genom skinlig Niall hans ansikte är ur hålkat och han är blek och luktar äckligt. Men det skiter jag i för det är Niall min Niall jag hoppar upp och kysser honom, han smakar äcklnigt men det skiter jag också i.

-Niall Niall min Niall ... Säger jag mellan kyssarna han besvarar tveksamt kyssarna.

-Robin jag kan inte vara kvar så länge men jag kommer tillbaks imorgon gör inget dumt...Säger han och försvinner jag går in i sov rummet och lägger mej i sängen och drar in doften av Niall.

Nialls Perspektiv:

-Niall du vet att du inte får visa dej för människorna! Säger de.

-Jag vet jag är ledsen men hon behöver mej vi vill ju inte att någon som vi kan rädda dör eller hur!?Säger jag då.

-Ja men blev hon inte rädd för din förendring de flesta bara skriker när de ser oss Plus jag gillar inte att du leker med maten.Säger de.

-Nej hon kastade sej fram och kysste mej.Säger jag och ignorerar komentaren.

Jag tänker tillbaks till när jag var med henne... Jag fattar inte att hon vill kyssa mej när jag är så här jag stinker säkert och eftersom jag inte fått något blod är mitt ansikte säkert urhålkat. 

-Okej du får träffa henne men inte döda henne för den övre vill ha henne till nånting. Säger de och går. När jag kommer ut tvingar det i mej blod jag fattar inte varför vill den övre ha min tjej...? Eller om hon nu är min...

---------------------------------------------------------------------

Jahoopp det var det kapitlet! 

Kap 12

 

-Jo jag var ledsen för Niall hade varit så sur hela dagen och jag trodde att ha inte gillade mej. Sen gick jag till Justin han sa att vi måste prata om jobbet men jag började gråta för jag kunde inte hålla masken och Justin tröstade mej och Niall såg det och tror att det är något mella oss! Säger hon börjar gråta igen!

-Jag kommer till dej! Säger jag!

-Du kan inte Niall kastade ut mej kan jag bo hos dej ett tag snälla? Bedjar hon.

-Absolut du behöver inte ens fråga! Säger jag

 ------------------------------------------------------------------

 

Robins Perspektiv:

 

Jag hade sovit hos Eleanor i en natt och saknade honom otroligt mycket!

Undrar om han saknar mej....NEJ han hatar mej säkert! Jag måste prata med honom så han får veta sanningen!

-Robin! Niall är här med lite grejer du glömmde! Säger El sorgset.

Jag kommer ut ur mitt rum och får se honom han ser ut att må fint som om det här var det bästa som hänt i hans liv!

-Niall vi måste prata du måste ge mej en chans att säga sanningen! Säger jag helt plötsligt.

-Okej...Säger han tomt och jag drar med honom till gästrummet som jag sover i nu.

-Jo jag gick ner till starbucks och var ledsen för vi hade bråkat...Och när jag kom dit frågade Justin vad det var och då kunde jag inte hålla det inne längre du hade varit så sur och jag var rädd att du skulle lämna och Justin tröstade mej och sa att du älskade mej och då fick jag dina sms och slog till honom i ansiktet.Säger jag tyst.

 

Nialls Perspektiv:

 

Jag letade i hennes ansikte efter tecken på att hon ljög! Men hittade inga! Men jag visste hur jag skulle göra!

-Okej men jag har tänkt på sisstonde och jag tror inte du och jag skulle funka...Säger jag tomt.

Hon tittar på mej och jag ser hur hennes ögon fylls med tårar som hon kämpar mot men en hinner åka ner för kinden innan jag går ut.

När jag kommer ut bränner Eleanors blick i nacken på mej.

Jag går ut genom dörren och nu känner jag att jag också börjar gråta paketisk var ordet som ekade i min hjärna! Hur gärna jag vill ta tillbaka henne kan jag inte jag kan inte göra så mot henne jag var så dum och bara drog slutsatser jag förtjänar inte henne!

-Niall snälla tro mej det hände ingenting jag svär jag är så ledsen! Hör jag Justin säga.

-Det är lungt jag är inte arg jag vet att det inte hände något! Säger jag surt.

-Varför så sur då?Frågan han.

-För jag gjorde slut det jag gjorde var oförlåtligt, hon förtjänar inte mej.Säger jag ännu surare!

-Hon älskar dej Niall om du vill göra henne lycklig gå till henne! Säger Justin och tittar mej allvarligt i ögonen.

-Jag kan inte det är försent. Suckar jag fram och går förbi honom!

 

Robins Perspekiv:

 

Jag fattar inte eller jo det gör jag han hade väntat på den här stunden han älskade mej inte han vill inte såra mej bara!

-Hur är det gumman? Frågar Eleanor oroligt.

-H-Han gjorde slut han älskar mej inte.Får jag fram mellan tårar och hulkningar!

-Trodde han dej inte? Frågar hon tyst.

-Jo men han sa att det inte skulle funka enda El han älskade mej aldrig! Säger jag och börjar gråta ännu mer!

 

Eleanors Perspektiv:

 

Helt plötsligt börjar min mobil ringa Loove<3 lyser på skärmen.

-Louis jag kan inte prata just nu! Säger jag stessat.

-Eleanor det är Niall han försökte ta sjäv mord kom till sjukhuset nu! Säger han snabbt. Vi lägger på och jag drar med mej Robin!

-Vart jag vi? Frågar hon förvirrat!

-Det är Niall han försökte ta självmord! Säger jag och nu gråter hon om möljit ännu mer men jag gråter också!

 

***

 

-LOUIS HUR ÄR DET MED HONOM! Skriker jag när vi kommer fram!

-Vi vet inte...Säger han dystert.

En doktor kommer in och säger:.....

-------------------------------------------------

Jag där kom ett till kapitel hoppas ni gillar det! (även fast jag tyckte det var sådär):D



Kap 11

Nialls Perspektiv:

 

Konstigt nog känns det som om Justin vill åt Robin det går bara inte ihop det är jag och Robin.

Jag hoppas värkligen och inte gillar honom på de sättet för då har jag inte en chans!

 ----------------------------------------------------------------------------------- 

Robins Perspektiv:

Jag fattar inte har jag gjort något dumt? Niall har varit sur hela dagen.... Han har säkert insätt hur värdelös jag är och vill kasta ut mej men vet inte hur...

Min mobil surrar till och ett nummer jag inte känner igen dyker upp! 

*Hej Robin! Tänkte bara fråga om du kan möta mej vid starbucks? Måste prata lite om jobbet med dej? Kanske som en dejt?;D x Justin*

Jaha...hur ska jag göra nu... jag måste ju gå det handlar ju om jobbet!

* 1 Har jag något val??? 2 Skulle inte tro det! >:(  R*

Jag suckar och tar min väska och går mot dörren.

-Vart ska du? Frågar Niall.

-Ner till starbucks och träffa Justin...Säger jag.

-Varför ? Säger Niall surt.

-Hångla upp honom vad fan tror du!? Vi sk prata om jobbet! Säger jag argt.

Jag hatar svartsjuka killar.

Jag går ut och ner mot starbucks! Väl därnere ser jag Justin med ett väldigt nöjt andsiktsutryk.

-Hej Robin! Säger han och försöker ge mej en kram.

-Vad ville du? Frågar jag kallt.

-Vad är det? Frågar och det lät som han värkligen brydde sej och där sprack min mask.

Grårarna började välla fram...

-Jag tror Niall inte gillar mej längre.... o-och innan jag gick bråkade vi...Snyftar jag fram.

Justin kramar om mej och säger att allt kommer bli bra och för stunden tror jag honom.

 -Tack Justin. Säger jag och ger honom en kram.

Nialls Perspektiv:

Jag går ner på gatan jag måste säga förlåt hon har inte gjort något ad tänker jag med!?

Jag ska precis gå in när jag tittar igenom fönstret och ser Robin och Justin tätt ihop slingrade!

NEJ!!!Jag tar fram mobilen och skriver till Robin:

*Jag som trodde det var du och jag! Men du har ju fullt upp med Justin ser jag!!!*

Jag kokar av ilska och vill bara slänga Justin i väggen men jag kan inte om han betyder så mycket för henne kan jag inte! Jag känner att mobilen durrar i ficka och tar snabbt fram den!

*VAR FAN HAR DU FÅTT DET IFRÅN!!!Du är den enda jag älskar och det  vet du!!!*

Lögn!

*Du jag såg!Det är slut du ska vara ute imorn!*

Skriver jag och kastar mobilen i backen.

Robins Perspektiv:

Jag sitter bara och stirrar tomt framför mej!

-DIN JÄVLA IDIOT DET HÄR ÄR DITT FEL!!!Skriker jag och ger Justin en örfil!

-Jag är så ledsen! Säger han.

Jag ställer mej upp och springer till Nialls lägenhet tar mina grejer och ringer Eleanor och inte förns då märker jag att jag gråter!

Louis Perspektiv;

*RING*

-Eleanor din mobil ringer! Skriker jag.

-Svara du!Svarar hon. 

Jag svarar och har hur någon hulkar och gråter på andra sidan luren.

-Hallå? Säger jag .

-Hej Lou är El där? Hör jag Robin säga!

-Javisst vänta lite bara! Säger jag och ropar på Eleanor och hon kommer på en gång!

Eleanors Perspektiv:

-Hur är det? Frågar jag.

-N-Niall har gjort slut han tror det är något mellan mej och Justin. Säger Robin.

Det var inte bra.

-Hur kan göra det? Frågar jag.

-Jo jag var ledsen för Niall hade varit så sur hela dagen och jag trodde att ha inte gillade mej. Sen gick jag till Justin han sa att vi måste prata om jobbet men jag började gråta för jag kunde inte hålla masken och Justin tröstade mej och Niall såg det och tror att det är något mella oss! Säger hon börjar gråta igen!

-Jag kommer till dej! Säger jag!

-Du kan inte Niall kastade ut mej kan jag bo hos dej ett tag snälla? Bedjar hon.

-Absolut du behöver inte ens fråga! Säger jag.

-----------------------------------------------------------------------------------

Ja det var det kapitlet! Det var lite spänning eller vad tycker ni??

Kap 10

 

-Ledsen att säga det Niall men du måste nog ta lite lektioner från den lilla surpuppan här. Säger Justin och både Niall och Justin brister ut i skratt.

-Killar...Suckar jag fram och går mot dörren.

-Hey! Snygging ska du med eller? Frågar jag Niall som värkar glömt mej!

-Nja kan inte just nu...Hör jag Justin säga.

-Sorry men det var snyggingen jag fråga. Säger jag och möter Niall i en kyss.

-Vadå så jag är inte snygg? Frågar Justin.

-Nix! Säger jag och går till Louis som väntar utanför.

-------------------------------------------------

 

Justins Perspektiv:

 

Seriöst hur kan man vara så snygg och när hon dansade det var som... ja jag vet inte vad men en sak är säker det är hon! Efter Selena sa mamma att jag skulle hitta någon annan och jag tror jag just hittat henne!Men så har vi ju ett litet problem och det lilla problemet kallas Niall hon värkar ju gilla honom men hon gav mej några blickar också...

Jag vill inte vara elak mot Niall men han borde nog förberda sej för att kämpa!

Jag gick mot permarna och letade efter Robin och som jag gissat så stog hennes nummer.

Jag knappade in nummret och väntade otåligt.

-Ja hej det är Niall Robin är med Eleanor ville du något? Hör jag Niall säga FAN! vad ska jag göra nu???

-Öhh det är Justin....jag skulle ge Robin lite infomation om öhh dansen... Svara jag hackigt.

-Jaha sorry Justin men hela hennes tid går inte till dansen så du får ta det senare! Snäser han tillbaks. Obs det där gick ju inte så bra...

-Jaha hälsa henne då...Hej då...Säger jag och lägger på vafan Niall nnu har du förstört för mej för andra gången!

 

Eleanors Perspektiv:

 

-Du fattar inte hur jag saknat dej. Säger Robin tyst efter min utskällning jag hade varit borta på ett modell jobb och när jag kom tillbaks hade hon försökt att ta livet av sej!

-Jag har saknat dej också men gör aldrig så mot mej igen!Säger jag surt.

-Jaja ska vi hitta på något...Frågar hon och då får jag en lysande ide.

-Jag har en ide vi ringer Dani Liams flickvän och går och shoppar.Säger jag uppspelt.

-Nja...Säger Robin tvekande!

-Kom igen hon är jätte snäll! Säger jag.

-Okej...Säger hon fortfarende tvekande.

Jag ringer Dani och vi besämmer oss för att mötas på stan.

 

Nialls Perspektiv:

 

Konstigt nog känns det som om Justin vill åt Robin det går bara inte ihop det är jag och Robin.

Jag hoppas värkligen och inte gillar honom på de sättet för då har jag inte en chans!

 

-----------------------------------------------------------

 

Ja som ni ser är justin i det här tillfället "the bad guy" så hata mej inte för de!



Kap 9

 

Robins Perspektiv:

 

När jag dansat klart tackade jag för att jag fått dansat för dom sen gick jag ut och möttes i en kram av Niall.

-Hur går det? Frågar han.

-Ja..Det gick bra visste du att den hemliga dommaren var Justin Bieber.Säger jag.

-ÄR DET SANT OMG OMG! Säger Niall och hoppar runt.

-Ja. Säger jag och himlar med ögonen.

Niall tänke säga något tillbaka men stoppades av bruset i högtalarna.

-Okej våran vinnare är......ROBIN HOUSE! Robin var vänlig att komma in till dans salen igen. Hör jag den där fula gubben säga.

Jag går in och möts av en flinandes Justin.

-Här du har vunnit 4000kr och du får vara med och spela in en vidio med mej. Säger han.

-De stog inte att man skulle vinna att vara med i en vidio! Utbrister jag och han tittar chokat på mej.

-Nej det var det hemliga priset! Säger han då.

-VAFAN! MÅSTE MEN VARA MED! Utbister jag som ett liten fem åring.

Han fortsätter titta konstigt på mej.

-Ja det blir tyvär så...Säger han undrande.

Helt plötsligt kommer Niall in.

-Jag hörde dej skrika har det hänt något? Frågar han.

-JA DET KAN MAN MINST SÄGA JAG MÅSTE JOBBA MED HONOM! Utbirster jag och pekar på Justin.

-Ja men vad är det med det?Jag skulle vara glad om jag var du.Säger Niall.

-Ja det förstår jag så som du fangirlade när berättade om Justin här.Muttrar jag tyst och Niall kinder får en rosa ton.

-Komigen det är en  jätte bra möljig.Säger Niall.

Jag tittar skeptiskt mot Justin som stirrar på oss som vi var utomjodingar eller nåt.

-Jaja men komihåg det är bara för dej. Säger jag surt.

-Yey Jag lykades! Utbrister Niall och jag någon slaks seger dans.

-Ledsen att säga det Niall men du måste nog ta lite lektioner från den lilla surpuppan här. Säger Justin och både Niall och Justin brister ut i skratt.

-Killar...Suckar jag fram och går mot dörren.

-Hey! Snygging ska du med eller? Frågar jag Niall som värkar glömt mej!

-Nja kan inte just nu...Hör jag Justin säga.

-Sorry men det var snyggingen jag fråga. Säger jag och möter Niall i en kyss.

-Vadå så jag är inte snygg? Frågar Justin.

-Nix! Säger jag och går till Louis som väntar utanför.

-----------------------------------------------------

Ja det här blev inte heller långt men har lite bråttom!

Kap 8 Del 2 av 2

 

Robins Perspektiv:

 

-ÄLSKAR DEJ OCKSÅ NIALL!!! Skrek Louis tillbaks.

Niall flög upp som om det gälde liv och död (för Louis var det nog lite så).

Jag satte mej upp och fick se mina danskläder hänga på stolen...vad gör dom här?

Då kom jag på det...

-HELVETESJÄVLASKIT!!!Utbrast jag.

-Snälla säg att du inte är gravid vi vill inte ha en Niall junior en! Hör jag Louis ropa Följt av ett väntat:

-LOOOOOUIS!

-Niall det är idag jag ska dansa!Snälla Louis kan du köra mej jag ska bara duscha! Utbrister jag.

-Ja, men glöm inte kläderna jag tror inte Niall skulle uppskatta om någon annan fick AJ! NIALL MAN FÅR INTE SLÅSS!Får jag till svar och skrattar lite men hoppar in i duschen...

 

***

 

-Tack för att du körde mej Lou. Säger jag.

-Vad gör jag inte för Nialls älskade! Säger han och jag hör en lång suck i från baksätet.

-Lou.Hör jag Niall säga.

-Ja min herre? Fågar Louis och jag orkar inte med deras gnabb så jag går ur bilen.

Jag går in dit man anmäler sej och säger:

-Hej jag är Robin och har nummer 4.

-Här .Säger hon trött och ger mej en lapp som är en biljett.

-Nummer 4 tack! Hör jag eka ur högtalarna. Entligen ska jag göra något jag inte gjort på länge vara med i en dans tävling. Jag går fram och ställer mej på scen.

-Ja som du vet har vi en hemlig dommare som ska vara med eller hur? Säger en ganska ful gubbe och jag nickar.

-Denna hemliga dommare är ingen mindre en JJJJJUSSSTIN BIIIEBER!Säger han som att han förväntar sej att jag ska hoppa runt och skrika när kommer in men det enda jag säger är:

-Jaha kan jag börja dansa nu eller det var därför jag kom hit! Och alla bara stirrar på mej som om jag sa " Jag är en rosa snigen med blått skal!" vilket jag är ganska säker på att jag inte sa.

-Visst...Var det enda jag fick till svar.

Jag gick fram och satte på banspelaren och dansade som jag aldrig gjort förrut nu fanns bara jag och dansen...

-----------------------------------------------

Sä där! Jag vet att det sög men jag ska skriva ett till imorn eller idag så det är bara att stå ut!;]

Kap 8 Del 1 av 2

Nialls Perspektiv:

 Några veckor senare....

Jag vaknar av att någon tar mitt täcke... VAFAN ÄR DET NÅGON I MIN SÄNG!!!!!

Jag slår snabbt upp mina ögon och får se en sovande Robin.

Haha nu fattar jag hon är tjuven och det går inte ostraffat.

-Hey!Skriker jag och hon rycker snabbt till men får inte den reaktion som jag trodde jag skulle få utan hon tar täcket och går ut ur sov rummet.

Jag går efter ut och säger:

-Hey! Jag vill ha tillbaka den där!

-Ta den då!Muttrar hon surt och kastar täcket på mej.

-Jag vill ha tillbaka det nu! Säger jag.

-Men du har ju fått täcket! Säger hon irriterat.

-Det är inte täcket jag pratar om. Säger jag och ler.

-Men vad vill du ha då!? Frågar hon retligt.

Haha hon fattade!

-Dej! Säger jag och kastar mej över henne och lyfter henne till sov rummet.

-Och vad hade du menat vi skulle göra här! Säger hon fortfarande med retlig ton.

-Jo, jag tänkte lite sånt här!Säger jag och börjar kyssa henne.

Louis Perspektiv:

Jag tar med mej filmerna som bestämmt och går mot Nialls hus.

När jag är framme skiter jag i att knacka och går in det första jag hör är Robin som säger:

-Vad hade du menat att vi skulle göra här!

Men retlig röst. Haha nu ska jag allt retas lite jag går mot dörren och öppnar den på vid gavel och skriker:

-NI ANVÄNDER VÄLL SKYDD!?

Hehe...Och som väntat hör jag ett.

-LOOOOUIS DU FÅR TRE SEKUNDER ATT SPRINGA SEN ÄR DU DÖD!!! Av Niall.

-ÄLSKAR DEJ OCKSÅ NIALL!!!Skrike jag tillbaks!

-----------------------------------------------

Jag vet att det är kort men just nu är jag jätte trött och det blir fler delar!

7 Kap

 

Robin Perspektiv:

 

Jag vaknar upp av att solen sticker i ögonen på mej.

Jag reser mej upp och seriöst jag har blivit en zombie men det kan nog en dusch ordna. Det en dusch inte kan ordna upp är mitt liv...Mitt ex är en idiot och min pappa bryr sej inte om mej...och jag har en bror som ja, är lite som han är...

Jag går in i duschen och låter vattnet skölja över mej när jag kommer ut har jag ett dilemma batman tröjan eller superman tröjan.

Det slutar iallafall med att jag tar på mej batmen tröjan och ett par spets taits.

Jag tar min svarta handväska och går ut.

Jag vet inte vart jag ska ,men en sak är säkert bort från hotellet jag är sååå trött på det. Det börjar durra i min väska och jag tar upp den ringande mobilen...

-Hallå?Säger jag.

-Jo hej jag från sjukhuset är du Robin House? Frågar rösten på andra änden.

-Ja vad gäller saken? Fågar jag det kan ju inte vara bra precis.

-Jo din bror David House hittades död i hans lägenhet igår.Säger hon.

Det kan inte vara sant när jag just trodde att man inte kan ha mer otur dör min bror...men jag gråter inte för min bror förlorade jag för länge sen.

-Hur dog han...? Frågar jag stelt.

-Ihjäl knarkad. Svarar hon.

Nu fattar jag ingenting jag trodde han skulle bli glad när jag stack och så börjar han med droger. Igentligen kanske han hade en chans som jag förstörde när han drog...jag visste det i slut ändan är allt mitt fel!

Det var inte han som skulle dö det var jag! Så varför står jag bara här?

Jag går mot ett ställe jag sett en rälls när jag kommit en bit på vägen hör jag ett  tåg. Ja, jag kan inte vara långt borta.

När jag kommer fram till rällsen går jag fram och ställer mej.

Borde jag göra det här?

Ja det var jag som skulle dö in David.

Är det här rätt sett?

Längre hann jag inte i mina funderingar förns jag ser tåget som kommer imot mej. Helt plötsligt känner jag en knuff i sidan sen ligger jag på marken och ser tåget åka förbi.

-VAFAN JAG VILLE DÖ FATTA INTE LEVA DET VAR MITT FEL MITT FEL HÖR DU DET!Skriker jag ut i luften.

-Varför? Varför du har inte gjort något och du har ett långt fint liv framför dej. Hör jag NIALL!? säga.
-För vad har jag att förlora jag har inget hem, min pappa bryr sej inte i mej och nu är min bror död och det är mitt fel! Fattar du! Jag flyttade när han behövde mej! Skriker jag på honom.
-Jo du har mycket att leva för du kan skaffa ett jobb, och du kan bo hoss mej. Säger han då.
-Fördet första vad kan du säga varför! Varför ska jag leva!? Skriker jag.
-För att... för att jag tror jag älskar dej. Säger han då.
-VA!
-Jo jag gillar dej du får inte dö jag vet att du inte känner lika dant men snälla. Säger han tyst.
Och jag gillar honom inte eller? Om jag tänker efter så han är ju ganska söt och han räddade mej och dom där ögonen...VAFAN JAG GILLAR HAN TILLBAKS!
-Förlåt... Säger han och gå.
Jag börjar springa efter honom tar tag i hans arm vänder honom om och låter mina läppar möta hans...
-------------------------------------------
Jag det var det här kapitlet jag nu börjar det hända lite saker!

Kap 6

Robins Perspektiv:

Jag vill inte se honom! Han tog allt ifrån mej mamma, David och tryggheten. Nu litar jag bara på Eleanor och Nick min andra bästis som flyttade till Mullingar.

Gud vad jag saknar honom!Jag har känslor för honom det har jag alltid haft!

Det var därför Mike oftast gjorde hämska saker mot mej för han var svartsjuk.

Jag tittar ner på min tatuering som jag gjorde med  Nick det är det enda minnet jag har kvar av honom resten slängde Mike.

Någon stans i tankarna på Nick somnar jag.

***

Jag vaknar av att solen letat sej igenom persigenen.

*RIIIIIIIIING!*

Min telefon nej inte nu!

-Ja hallå det är Robin. Svarar jag trött.

-Robin hej! Hör jag TAYLOR!? säga?

-Ja...vad vill du?Frågar jag.

-Jag fick hör att du är i London! Ska vi hitta på något! Säger han glatt!

-Visst låt mej duscha först möt mej utanför hotellet. Säger jag.

-BOR DU PÅ HOTELL!? Frågar Taylor förvånat.

-Japp men råkar du veta någon lägenhet så gör jag inte det länga till. Säger jag surt.

-Nja faktiskt inte men är det ockej om en av min polare kommer med?

-Visst då ses utan för! Säger jag.

-Vänta vilken hotell! Frågar Taylor.

Jag rablar namnet och går in i duschen.

När jag går ut sätter jag på mej en mörkblå magtröja och ett par shorts.

Sen går jag ut till Taylor.

Han och hans kompis står med ryggen mot mej så jag bestämmer mej för att busa lite.

Jag går fram och snättar till Tay rumpa han hoppar till och vänder sej om.

-ROOOBIN!

-Din min... hahaha...obeskrivlig..haha!Får jag fram mellan skratten.

-Vad gjorde du? Frågar en röst jag hört förut men kan inte sätta fingret på vart.

-Hon slog mej på rumpan! Säger Tay surt.

-Jag trodde du skulle gilla det...Säger jag oskyldigt.

-Det gjorde jag inte !Säger han änn surare.

-Ja jag märkte det.Fnissar jag fram och nu skrattar även hans kompis.

-Det här är Nick förresten.Då kommer jag på det, det är Nick min Nick.

Minnenrna fårslar över mej!

2009

Vi sitter mitt imot varandra...

-Nick du får inte åka! Utbrister jag!

-Jag måste. Säger han och nu kan jag inte hålla tillbaka tårarna.

Jag kastar mej om han hals!

-Jag älskar dej! Säger jag det är något vi aldrig sakt vi har sakt att vi gillar varandra mer än vänner men inte att vi älskar varandra.

-Och jag älskar dej! Säger han och kysser mej.

2012

-Din jävel jag älskade dej och bara åkte och sa att du hittat något annan! Skriker jag och ger Nick en örfil!

-Men vad skulle jag göra vara tillsammans med någon som bor flera mil bort!Skriker han tillbaks.

-Du kunde ha försökt!Säger jag mej kall röst vänder på klacken och springer iväg.Jag orkar inte mer! Alla jag sörgt kommer och krossar mitt hjärt om och om igen. Helt plötsligt ligger jag på backen FAN! jag hade sprungit in i någon IGEN!

-Förlåt! Hör jag Niall säga NEJ inte Niall IGEN!

-Se dej för! Säger jag och reser mej upp.

-Åh Robin jag är så ledsen han sa att du ljög och...

-Jag skiter i om du är ledsen okej! Skriker jag och springer in på mitt hotell!

-----------------------------------

Ja jag vet att jag skriver korta kapítel men jag har väldigt dålig insperation SORRY!

:'C



Kap 5

Robins Perspektiv:

Jag och Eleanor gick mot flygplatsen.

-Där är dom! Säger hon och pekar på LOUIS!? NEEE DET FÅR INTE VA SANT!

-Nej nej nej säg inte att det är dom. Säger jag och El tittar konstigt på mej.

-Vadå dom är jätte snälla! Säger El och jag börjar backa.

Hopppas dom inte ser mej hoppas,hoppas!

Louis vänder sej om och springer fram till El och kysser henne.

-Det här är Robin min bästa vän! Säger hon och leendet försvinner på Louis ansikte.

-Jag vet.Snälla säg att du skojjar! Säger han och El tittar sårat på Louis.

-Det där var inte snällt vad har hon gjort dej! Säger El argt.

-Hon dumpade Nialls kusin utan andledning! Säger han ochdet kokar i mej.

-Du fattar väl att det inte var utan andledning han låg mej någon och fick Hiv jag tyckte bara att det var sista gången han sårade mej sorry! Skriker jag och får VÄLDIGT många blickar på mej.

-Robin hallå du jag är ledsen men jag hade inget val. Hör jag Paul säga.

Jag vänder mej mot honom och säger:

-Man har alltid ett VAL! Säger jag och går iväg eller rättare sakt springer.

Nialls Perspektiv:

-Vad var det där om? Frågar jag Paul.

-Det där var min dotter. Suckar han fram.

Nu stirrar alla på Paul.

-Du har en dotter? Frågar Louis.

-Ja jag och hennes mamma skilde oss och hon och hennes bror David bodde där.Men deras mamma tog visst själv mord och hennes bror super över någon El som lämnade honom för någon annan det var det hon sa. Säger Paul mellan tänderna och stirrar vi om möljigt ännu mer.

-Nej inte David. Suckar Eleanor.

-Känner du honom? Frågar Lou.

-Jag är den "kända" El...Säger hon då.

Nu gapar vi ochså.

-Jag måste gå efter Robin och våga inte säga ett dummt ord om henne! Säger Eleanor och springer efter Robin.

-Han berättade inte att han hade gjort så han sa bara att han snackat med en annan tjej och att hon bara ljög. Säger jag tyst jäkla Mike.

Eleanors Perspektiv:

-ROOOOBIN!!! Ropar jag och spring mot hotellet hon berättade hon bodde på.

När jag kommer till lobbin får jag se henne sitta snyftande på en bänk.

Hon hade ramlant och skrapat upp benet men jag är ganska säker på att det inte är därför hon gråter.

-Robin jag är så ledsen Jag vet inte vad som flög i Lou han brukar inte va sånn! Säger jag och sätter mej brevid henne.

Precis då kommer Paul genom dörren.

-Robin du jag vet att det var dummt men jag hade inte tid för ett barn! Säger han desperat.

-Du har inget att vara ledsen för du är inte min pappa en pappa bryr sej vilket du inte gör och det är därför jag hatar DEJ! Säger hon men kall röst jag har aldrig hört henne prata men den tonen.

-Så gå härifrån jag vill inte se dej! Skriker hon och går men haltande steg mot hissen...

------------------------

Sorry jag vet att det är kort men det är alltid något!;)



Kap 4



Robins Perspektiv:

***

Nu när jag gått av planet måste jag ringa "pappa" Paul (han har aldrig varit som en pappa för oss) för han inte svara när jag var vid flygplatsen!

-Kom igen Paul svara! Utbrister jag.

-Robin? Säger en bekant röst bakom mej.

-Paul vad gör du här jag har inte ringt dej en! Säger jag iriterat.

-Jag skulle hämta upp killarna....Och frågan är vad gör du här!? Frågar han.

-Ja allt snurrar runt "killarna"! Och jag årkade inte med David efter El. Suckade jag fram.

-El? Frågar han.

- Eleanor Davids ex hon som flytta hit till någon kille! Säger jag. Jag saknar henne sjukt mycket hon var min bästa vän.

-Henne vet jag inget om...Eller jo men det är ju Lous El! Säger han.

-Han berättade väl inte och nu har blivit alkolist eller nåt och jag årkar inte att han kör med mej mer iallafall kan jag bo hos dej annars får jag bo på hotell! Frågar jag.

-Alkolist!? Öhh...Men din mamma då! Frågar han då vad trodde jag att han skulle vilja ha mej här NO WAY.Bara av tänka på mamma gör mej tårögd.

-Han berätta inte det heller då ska jag berätta för dej. Mamma begick självmord när du gjorde slut och jag och David fick bo i en sunkig lägenhet men du brydde dej ju iallafall inte! Och förlåt för den dumma frågan du har ju aldrig brytt dej förut så varför skulle du göra det nu SKIT I DET DIN SJÄLV UPPTAGNA SKITSTÖVEL!Skricker jag väder mej om och springer rakt in i NIALL!?

-Move now. Morrar jag fram och springer iväg efter att han flyttat sej. Hur kunde jag va så dum hur kunde jag tro att han brydde sej... Tårar strömmar ner för mina kinder när jag kommer till närmaste hotell.

-Skulle jag kunna få ett enkel rum? Frågar jag hon i reseptionen.

-Ja visst och du heter? Frågar hon.

-Robin House. Säger jag. Varje gång jag säger det kommer tankarna tillbaks till skoltiden när alla retade mej för att jag hete House men jag kaxade upp mej och snart såg alla upp till mej.

Att heta House var jag stolt över det var min mammas efternamn det är iallafall jäkligt mycket bättre än Higgins. Jag gick in på mitt rum och gick ut på ballkongen. På gatan var allt i full gång. Jag tog tag i en hårslinga och märkte att det var dax att klippa mej. Lika bra att göra det nu. Jag tog min väska och gick till frisören jag hade sett när jag gått till hotellet.

-Hallå finns det tid för en klippning nu? Frågade jag hon som stog i kassan.

-Visst. CARLY VI HAR EN KUND! Skrek hon. Snart kom en tjej mej sax i ena handen in.

-Vad? Frågade hon.

-Du ska klippa en kund NU.Säger hon i kassan.

-Okej. Någon aning om hur du vill ha det? Frågade Carly.

-Jag ska nog bara ta bort det slitna och kanske dipp day. Säger jag.

-Okej då sätter vi igång. Säger Carly.

***

När jag hade blivit klar gick jag och betalade men när jag gick utgenom dörren sprang någon rakt in i mej...

-Se dej för. Snäste jag.

-Sorr ROBIN! Säger en röst som jag väl känner igen.

-ELEANOR! Jag har saknat dej sååå mycket vad gör du här!?Frågar/Skricker jag.

-Jag ska möta Louis på flygplatsen.Men den stora frågan vad gör du här!?Frågar El .

-David liksom...började dricker när du stack... Säger jag tyst.

-Idiot.Hör jag Eleanor mumla.

-Han älskade värkligen dej bara så du vet. Säger jag försiktigt.

-Nu pratr vi inte óm det vill du träffa Lou? Frågar hon.

-Ja han värkar som en bra kille. Säger jag om vi börjar gå mot flygplatsen.

---------------------

Sorry jag vet att det är kort men jag kan inte göra så långa varje dag!

Jag är inte så bra på att skriva och humöret är inte på topp!:(

Kap 3

Robins Perspektiv:

-Sorry för det där... Säger jag till Taylor som står med pannan i djupa veck.

-Det är inte ditt fel. Men vem var det...?Frågar han.

-Mike min förra pojkväns kusin...Svarar jag.

-Men jag går hem nu men jag ringer dej imorn vi kanske kan hitta på något?Frågar jag.

-Nja jag ska hem till London då...Säger han ledsamt.

-Det är ju inte ditt fel att du inte bor här och jag kanske kommer och hälsar på nån dag! Säger jag och börjar gå.

***

Jag kommer in i lägenheten och ser David min älskade bror men en av sina "kompisar" sitta och larva sej dom har vell drukit som vanligt...David har inte varit sej själv senn El gjorde slut med honom för en annan och flyttade till London...

-David du måste sluta dricka det är inte bra för dej! Säger jag men han och hans kompis bara skrattar.Jag orkar inte lägre!

-Skärp dej David jag vet att du älskade El det är därför du måste gå vidare annars kanske du förlorar mej med! Försöker jag.

-Du skulle aldrig dra du har den där patetiska pojkvännen här. Säger han och skrattar.

Nu skrattar jag också men helt utan humor!

-Den skiten låg med någn slampa och fick Hiv så det finns ingen patetisk pojkvän så nu drar jag fatta! Skricker jag och går till mitt rum och packar... Nu har jag bara ett problem jag måste till Justine hon har min mobil och väska.

Jusines Perspektiv:

Niall ringde och sa att han hade hittat Robin på Starbrucks med en kille...de låter inte som Robin.

Helt plöstligt ringer det på dörren jag går och öppnar dörren där står Robin med tårar som sprutar.

-Men hjärtat då... Säger jag och drar in henne i en kram.

-Jag....sss..sska...åå åka...till ppp...pappa. Får hon fram mellan snyft och hulkningarna.

 Då ser jag att hon har väskor med sej...

-Varför? Frågar jag.

-J jjj ja årkade inte... Får hon fram. Då ser hon att killarna är här hon tar ett djupt andetag och säger:

-Får jag bara min värska så jag kan ringa Paul så han kan hämta mej. Säger hon kyligt och om blickar kunde döda skulle Niall vara död nu.

-Visst men du får stanna... Säger jag försiktigt.

-Inte med dom i samma stad. Säger hon med ännu kyligare röst och pekar på Niall och Mike.

Mike går fram två steg och säger:

-Förlåt mej Robin snälla...Längre hinner han inte innan Robin avbryter honom.

-Ge mej bara min väska. Säger hon så hårt att jag nästan blir rädd. Och stackars Mike som blir totalt ignorerad jag ser hur någon briter i honom och han börjar gråta. Jag ger henne väskan tar mod till mej det är alltid svårt att bråka med Robin och säger:

-Det där var inte snällt jag vet att han gjort något dummt med det där var att gå över styr!Säger jag.

-Över styr skulle inte tro det jag anförtrodde honom med saker jag inte sa till någon men han berättade men jag förlät honom han hånglade upp det jag förlät er! Och så har jag det jobbit med min bror och ingen av er bryr er och jag ska förlåta glöm det! Skricker hon tar sin väska och går här ifrån. Och nu gråter även jag...

------------------------

Sorry för kort kapitel men jag känner inte jätte mycket för att skriva!

Och jag vill beomusäkt föratt det inte är så bra. Sorry! :(

Kap 2

      Robins Perspektiv:

Han måste skämta!Just nu kan jag inte se honom jag ställer mej upp och börjar gå.

Men jag hinner inte långt han tar tag i min hand jag tittar upp och få se Mike med tårar i ögen!

-Snälla förlåt mej jag älskar ju dej och det är faktisk inte mitt fel att jag fått Hiv! Säger han desperat! Jag känner hur ilskan bubblar upp i mej.

-INTE DITT FEL!INTE DITT FEL VAR DET MITT MENAR DU VAR DET JAG SOM SA ATT DU SKULLE LIGGA MED SLAMPAN ELLER! SKULLE INTE TRO DET VA! Skricker jag.

-Men det var ju inte så jag menade... Säger han då.

Jag åt mej min hand och i bara farten ger jag honom en örfil det var inte flanerat men det kändes bra! Jag vänder på klacken och springer i väg för han har inte rätt att se mina tårar!

Jag springer och springer jag har ingen aning om vart bara bort, bort från honom!

Tillslut årkar jag inte mer jag är på någon gata jag inte känner igen typiskt mej när jag väl sitter i skiten ska jag begava mej i den!

På andra sidan står en kille med huvudet neråt han kanske kan hjälpa mej!

Jag tårkar tårarna tar ett djupt andetag och börjar gå mot honom.

-Hej jag är lite vilse har du någon aning om var vi är? Frågar jag försiktigt.

Han lyfter upp huvedet och leer mot mej leendet försvinner när han ser att jag gråtit.

-Har det hänt något? Frågar han.

Ja vad ska jag svara på det? Ja min pojkvän har legat med någon annan och fått Hiv!Nja det skulle inte sluta så bra.

-Nej inget men vet du var vi är? Svarar jag tyst.

-Okeej...Öm hehe jág vet liksom inte heller var vi är... Säger han och kliar sej i nacken.

Fuck hur gör jag nu jag har glömmt min mobil hos Justine ja de är vell bara att knata mot det hållet jag tror jag kom ifrån.

-Tack så mycket iallafall... Säger jag och börjar gå.

-Vänta vart ska du? Frågar killen.

-Försöka ta mej hem.

-Får jag föja med?Taylor förresten! Säger han.

-Okej jag heter Robin.

Vi börjar gå och jag hade för en gångs skull har jag lite tur jag kan skymta stan där borta!

-Där är stan! Säger jag och pekar mot byggnaderna.

-Men som tack för hjälpen får man bjuda på en caffe kanske? Frågar Taylor försiktigt.

Hmm Justine är nog orolig men just orkar jag inte bry mej.

-Visst! Säger ja och leer.

Nialls Perspektiv:

Vi har letat överallt men vi kan inte hitta henne någonstans stakars Mike är helt förstörd han som intalede sej att det var det rätta och berättade vad som hänt!

-Det är ingen ide hon kommer när hon kommer jag vet inte hur ni gör går iallafall till hotelet! Hör jag Harry säga.

-Du har rätt. Säger jag och börjar gå med honom mot hotellet.

När vi går förbi starbrucks ser jag Robin som sitter och skrattar WHAT!?

Jag går in och springer fram till bordet där hon sitter!

-Fattar hur vi har letat efter dej Mike är helt förstörd vad gör du här!?

Frågar/ Skricker jag.

-Mike kan ta sej i arslett och jag går vart jag vill och vad ni har gjort angår inte mej. Säger hon kyligt. WOW vad hände med den snälla tjejen Robin!?

-Men hallå! Mike är din pojvän! Utbrister jag!

-Var min pojkvän och han brydde sej inte när han låg med den där slampan eller hur!? Skricker hon tillbaks!

Inte förn då ser jag killer som sitter mitti mot henne och glor på oss med ögon stora som tefat.

-Och vem är han! Frågar jag och pekar på killen!

-Taylor en snäll kille till skilnad från dej! Svarar hon argt!

-Så bara för din kille gör ett litet minstag går du till en annan kille! Ryter jag .

-Han är en VÄN! Säger hon reser sej upp tar Taylors hand och går iväg!

-VÄLDIGT MOGET! Skricker jag efter dom.

Jag går genom dörren och känner massa blickar på mej hehe just ja vi hade publik...

När jag kommer ut står Harry och bara stirrar på mej!

-Ja så kan man ju också göra... Säger han efter en sund.

-----------------------------

Ojoj lite mer drama där va!

Hehe mer får ni veta senn!

Kap 1

Robins Perspektiv:

-JUSTINE! Kom igen vi ska till stranden idag hur lång tid kan det ta! Utbrister jag.

-Sorry men jag försov mej okej jag vaknade nyss och jag kan inte hitta kläningen jag ska ha!

Skriker hon tillbaks. 

-Men den är ju här!Säger jag och håller upp den ljusrosa klänningen.

-Jaha! Säger Justine och kommer ut från sovrummet.

Och hon har en lika dan bikini som mej eller inte lika dan hennes är randig och min är hel vit!

-Vi kommer vara såå lika ingen kommer veta vem som är vem! Säger Justine.

Och ja vi är lika vi brukar skojja och säga att vi är enäggstvillingar för det enda som siljer oss åt är att jag har en persing i naveln och har bruna ögon! Och nu ska vi ha nästan lika dana kläder!

-Okej jag är klar nu går vi! Säger Justine som ÄNTLIGEN är klar!

Stranden ligger typ tjugo meter ifrån Justines hus så vi är där på nolltid!

-Kan du se Mike? Frågar jag Justine.

Jag kan liksom inte låta bli jag vet att hon tycker det är jobbit att jag håller på sådär men jag kan inte rå för det jag gillar han så mycket!

-Ja han sitter där borta med några andra grabbar! Säger hon trött.

Som sagt sitter Mike med några killar som sitter med ryggen mot oss.

-Mike jag har saknat dej! Utbrister jag och spinger mot honom så fort han ser oss flyger han upp möter mej i en kram.

-Och jag har saknat dej snygging! Sägen han och kysser mej!

Iiiih vad jag har saknat dom här kyssarna när han var i spaninen.

Mitt i kyssen hör ag ett klick och vänder mej om där Justine står med en kamera i handen.

-Ni var ju så söta jag kunde inet låta bli! Säger hon till svar åt min frågade blick.

-Hm hm! Säger e av killarna som vi helt glömmt bort!

-Åhh hehe sorry...Det här är min kusin Niall från Irland och hans vänner! Säger Mike!

-Okej hej jag heter Robin!

-Jag heter Justine och vad heter ni? Frågar Justine.

-Jag är Niall! Säger den snygga blonda!

-Jag är Liam! Säger den brunhåriga!

-Zayn!Säger han i svart hår!

-Jag heter Harry!Säger den med lockit hår!

-Louis den bäste här! Säger ja Louis!

-Jaha jag vet inte vad ni latingar ska göra jag ska iallafall bada! Säger jag och sliter av mej klänningen.Alla killarna stirrar på mej jag hade vell inte glömmt bikinin jag kollar försiktigt ner och nej den var på.

-Hallå jorden anropar vad hände!? Säger jag och drar med handen framför Mikes ansikte!

-Öhh inget snygg mage bara! Säger Mike!

-Se men inte röra! Säger jag och springer förbi Mike som va påväg mot mej!

-Så jag får inte kyssa min tjej! Utbrister Mike.

-Nix! Säger jag och går fram till honom!

-Men jag kan kyssa dej! Säger jag och hånglar upp han.

-Skaffa ett rum! Hör jag Niall säga!

-Sorry glömde kondomern hemma!Men annars! Säger Mike mot mina läppar! Och jag kan så klart inte låta bli att skratta åhh jag hatar mitt skratt!

-Sisst den i är en rutten banan! Skricker jag och dyker i vattnet!

Mikes Perspektiv:

Hur ska jag säga det jag älskar henne därför måste jag säga det eller? Skärp dej Mike det är klart!

-Robin öhh kom ett tag jag måste prata med dej! Säger jag och hon tittar oförstående på mej.

-Okej...Säger hon och går upp efter mej.

Jag sätter mej på en bänk och klappar bervid mej hon fattar vinken och sätter sej.

-Jo det är så här att jag och Niall gick och firade att han kommit och jag blev liksom full jag minns ingenting jag vaknade upp brevid en tjej i min lägenhet och nu visar det sej att hon gav mej...Hiv...Säger jag. Att jag vågar...Jag tittar sakta upp på Robin som bara stirrar rakt fram det här kan inte vara bra...

Justines Perspektiv:

Jag vänder huvudet mot Robin och Mike och ser att Robin sitter och stirrar rakt fram med tårar i ögonen det ser ag enda här i från.

Niall som märkt att jag inte lägre skvätter vatten på honom tar mitt exempel och tittar på Robin och Mike.

Helt plöstligt reser Robin sej upp och går iväg men hon hinner bara två steg innan Mike tar hennes hand och säger något!

Robin min förvrid och hon skricker något ger honom en örflil och springer iväg.

Inte förn då reagrar jag och springer efter!

-------------------------------------

Vad kommer hända?

Förlåter Robin Mike?