Kap 13

-Det är Niall han försökte ta självmord! Säger jag och nu gråter hon om möljit ännu mer men jag gråter också!

***

-LOUIS HUR ÄR DET MED HONOM! Skriker jag när vi kommer fram!

-Vi vet inte...Säger han dystert.

En doktor kommer in och säger:.....

-------------------------------------------------

Robins Perspektiv:

En doktor kommer i och säger:

-Han klarade sej tyvärr inte jag är så ledsen... 

Det känns som om någon tagit mitt hjärta slitit ut det kastat det i marken och trampat på det... Mina ben börjar röra sej själv jag kan inte styra längre...Mina Niall min fina Niall jag som trodde att när han dog skulle vi vara gamla och ha barn och barn barn. Nu finns han inte mer jag kan inte fatta det min fina söta rara Niall...

Mina ben stannar och jag står utan för hans lägenhet eller det som var hans lägenhet...Jag går in i trapphuset upp mot dörren som leder till så många minnen...

Jag går in och blir attakerad av Niall doft men jag gråter inte jag kan inte att gråta är så litet jag vill göra något som skulle göra honom stolt.

Men hur jag kunna leva utan honom det går inte... Jag går in i badrummet och får se massa piller på golvet samt ett brev med mitt namn på. Jag tar upp det och öppnar långsamt...

Robin snälla förlåt mej men jag kan inte leva utan dej... Och jag gjorde något dumt och  nu kan jag inte ta dej tillbaka...Jag älskar dej föralltid din Niall...

Står det och jag får en ide tänk om himlen finns det finns ju ingen stor risk för det men om skulle jag få träffa Niall... Jag vet att han inte skulle vara stolt över mej om jag tog livet av mej men jag kanske får träffa honom...Jag tar upp pillerna och för dom mot munnen... 

-Nej Robin din tid är inte nu... Hör jag Niall!? säga.

-NIALL! Skriker jag.

-Ja,det är jag men jag kan inte stanna länge men du får inte dö fattar du, du får inte! Säger han och jag får syn på en genom skinlig Niall hans ansikte är ur hålkat och han är blek och luktar äckligt. Men det skiter jag i för det är Niall min Niall jag hoppar upp och kysser honom, han smakar äcklnigt men det skiter jag också i.

-Niall Niall min Niall ... Säger jag mellan kyssarna han besvarar tveksamt kyssarna.

-Robin jag kan inte vara kvar så länge men jag kommer tillbaks imorgon gör inget dumt...Säger han och försvinner jag går in i sov rummet och lägger mej i sängen och drar in doften av Niall.

Nialls Perspektiv:

-Niall du vet att du inte får visa dej för människorna! Säger de.

-Jag vet jag är ledsen men hon behöver mej vi vill ju inte att någon som vi kan rädda dör eller hur!?Säger jag då.

-Ja men blev hon inte rädd för din förendring de flesta bara skriker när de ser oss Plus jag gillar inte att du leker med maten.Säger de.

-Nej hon kastade sej fram och kysste mej.Säger jag och ignorerar komentaren.

Jag tänker tillbaks till när jag var med henne... Jag fattar inte att hon vill kyssa mej när jag är så här jag stinker säkert och eftersom jag inte fått något blod är mitt ansikte säkert urhålkat. 

-Okej du får träffa henne men inte döda henne för den övre vill ha henne till nånting. Säger de och går. När jag kommer ut tvingar det i mej blod jag fattar inte varför vill den övre ha min tjej...? Eller om hon nu är min...

---------------------------------------------------------------------

Jahoopp det var det kapitlet!